Vandringsledaren Per Mårthans går i spetsen när vi lämnar Fline .
Dag 6 Fline – Folkärna, måndag 17 maj
Nu börjar vädret bli som det skall vara på vandringarna, nämligen sol och en behaglig temperatur.
Vi är inne i en ny arbetsvecka, därför var det bara ett handfull nya vandrare på dagens etapp till Sjöviksfolkhögskola i Folkärna. Totalt 56 vandrare deltog idag.
Morgonen började med sedvanlig morgonsamling, idag ledd av prästen Niklas Lång från Husby församling. Vi fick idag för första gången på årets vandring sjunga psalmen ”härlig är jorden”. Spontant stämde vi också upp ”Ja vi elsker dette landet..” för att hylla vår norske gutt fra Oslo, Jon Erik Jacobsen, som vandra med oss från Mora.
Idag skedde avgången med vår vandringsledare Per Mårthans i spetsen. Han hade tagit ledig från det administrativa arbetet och vandrare själv den 34,6 km långa dagsetappen.
Vi hann bli ordentligt varma, innan vi nådde Bobergets topp och den vackra platsen Kristinedal, som en gång var en livaktig liten by. Idag finns inte många spår kvar, bortsett från den miniatyrby som vi idag kan se där. Jack Prins, själv uppvuxen i byn, berättade engagerat om livet i byn för bolagets landbönder och de många hantverkare som bodde där.
Vi vandringen ned mot Klosterån fick vi en första föraning om att vi snart lämnar skogslandslandskapet bakom oss.
Vid rasten vid Borgarhyttan blev vi upphunnet aven grupp elever och lärare från Martin Kochgymnasiet i Hedemora, som sedan följde med ned till Garpenberg.
På vägen uppför berget på gränsen mot Garpenbergs socken passerades många ruiner efter bosättningar och spår efter järnhanteringen. Det märks att vi nu har lämnat det egentliga Dalarna och nu är i Dalabergslagen. Vid Klövens rå lämnade vi Husby socken och kom in i Garpenbergs socken. Skogslandskapet har förändrats mycket sedan första vandringen år 2000. Då var det där ett öppet hygge, men nu börjar ungskogen bli allt mer tät.
Runar Tommila hade funnit en ny sträckning avvägen strax norr om Garpenberg. Här kunde man välja om man ville vandra en något längre sträcka på en mindre väg, eller följa asfaltvägen. De som valde det förra alternativet ångrade sig inte.
I Garpenberg serverade hembygdsföreningen lunch. I Hesshyttan bjöd ”Dalkarlsvägsveteranen” Runar Tommila in oss till sin hem, som ligger alldeles intill den gamla vägen. Mellan Markusbo och Fransbo var marken övertäckt av vitsippor
Engagemanget för vandringen växter för varje år. I Realsbo bjöd Monika och Bosse Blomkvist på saft och choklad på sin gård. Sedan var det inte långt kvar till Åsgarns bygdegård, där bygdegårdsföreningen med Karin Perers i spetsen som vanligt hade dukat upp ett rejält bord med förtäring.
Från Åsgarn ner mot Dicka följde vi den gamla Stigvägen. Vägen från Stora Dicka ned mot Folkärna är säkert urgammal. Gravhögar på sidan av vägen talar för detta. Järnålderns gravhögar lades gärna längs dåtiden vägar.
Slutligen kom alla fram till Sjöviks folkhögskola. De sista fyra km är asfaltsväg, som säkert kändes tung för många. Några hade gått fel på några ställen, men humöret är på topp hos alla vandrare. Det blev heller inte sämre av att det fanns tillgång till massage och fotbad när vi kom fram.
Fjärdsmans Olof
Fjärdsmans Olof omgiven avtrogna vandrare. |
|
Palle och Kjell Friedner njuter av fotbad efter dagens vandring. |
