Dragspel och brödkavel. Stig Eld och Kus Karin stod för musiken och baket vid en av rasterna utmed Dalkarlsvägen mellan Leksand och Bjursås.
Dag 3 Rättvik–Bjursås fredag 14 maj
Regn, regn, regn….
Så kan man karakterisera dagens vandring på den anrika vägen mot Bjursås, som till stora delar ingår i Världsarvet Falun.
Trots att regnen vräkte ned på morgonen i Rättvik, var det c:a 120 som hade samlats på Knektplatsen.
De blöta kläderna hade hunnit torka under natten, då matsalen i hast hade förvandlats till torkrum, med inlånade fläktar.
Information om dagens intressanta sträcka hölls inomhus och också korum som leddes av komminister Lennart Norberg från Rättvik-Boda församling.
Den långa backen upp mot Söderås avverkades i snabbt takt. I hällregnet såg vi ingenting av Siljan och den strålande utsikt som man normalt har när man är uppe på Söderås.
Vid byns majstång informerade Leif Kratz om byarna. Här kunde vi också studera den informationsskylt som berättar om ”Linnévägen” som vägen mot Bjursås och Falun också kallas. Det var nämligen på den här vägen som den unge Carolus Linneaus med några kamrater i följe red sommaren 1734, på sin berömda resa genom Dalarna, fast han red från Falun upp mot Rättvik. Vägen har en lång historia, alltifrån ”år 1716 då den först begynte blifwa till kjärrwäg beqwäm”. Många historiska märken och platser finns längs vägen. Det första var offerkastet strax bortom Söderås, där man skall lägga en kvist på risvålen, så slipper man gå sig trött.
Vi gick denna gång söder om Igeltjärn, den väg som också Linné red. Vid Igeltjärn mötte Sörbygge fritidsförening och serverade en utmärkt lunchsoppa. Här fanns det också möjlighet att sitta inomhus och värma sig vid spisen, i den raststuga som nu finns där.
Sen var det inte långt till Mårtanberg där byalaget mötte i bystugan, som tidigare varit byns skola. Här bjöds vi på kaffe och sockerkaka. I Mårtanberg kunde vi sedan köpa kolbullar. Så den medhavda matsäcken behövde inte nyttjas i någon större utsträckning.
Bengt Liss, en tidigare långvandrare, mötte på sin gård i Sör Bertilsbo och informerade om fäbodstället. Sör Bertilsbo, är omnämnd 1539, och är ett riksintresse inom kulturmiljövården. En mycket väl bibehållen fäbodmiljö med enhetlig och ålderdomlig bebyggelse, åkertegar med odlingsrösen och stengärdesgårdar vandrare vi igenom.
De normalt torra och fina gamla vägarna över berget hade nu förvandlats till veritabla gungflyn, som vi klafsade igenom.
På Rällsjöberget passerades ”Kungstenen” med Gustaf III monogram och årtalet 1786. Enligt traditionen skall Gustaf III ha rastat där. Men Gustaf III passerade aldrig Rällsjöberget på sin berömda Dalaresa, som förresten ägde rum 1788. I stället är stenen med all sannolikhet en minnessten över ett väl utfört vägarbete, som avslutades 1785. Ned för Rällsjöberget hade vägen förvandlats till en bäck, med kraftigt vattenflöde!
Via Axmors fäbodar, omnämnd i en fäbodinventering 1663, kom vi så till Kallesbacken, där Snygg Lennart väntade. Här kunde vi fylla på vatten, men så mycket vatten hade inte gått åt denna dag.
I Bultbo bjöd Leksands sparbank på kaffe och wienerbröd. På vägen ned mot Bjursås kunde vi också gå in i Sveriges minsta bystuga – den gamla transformatorsstationen, där byn ställt fram hemlagad svartvinbärssaft.
I backen ned mot Bjursås mötte vi vandrare som idag vandrat mellan Leksand och Bjursås.
Håkan Hammar och alla hans medhjälpare tog emot i Bjursås församlingshem och fördelade sängplatser i församlingshemmet, gamla sockenstugan och orienteringsklubbens förläggning.
Stärkande middag intog i församlingshemmet. På kvällen blev det sedan information om socknen. Systrarna Elin och Evelina Gustafsson, halva Grannlåt, underhöll.
Den direktsändning som SVT Gävle-Dala hade från Tammeråsen, visades under morgonen, med ytterligare filmbilder i ”God morgon Sverige”. Så nu vet hela Sverige att Storvandringen är på gång!
Dagens sträcka var drygt 29 km.
Fjärdsmans Olof
Lerkarlsvägen. |
|
Under tak steg humöret till topp. |
